ny

SUCH SV-96, -99 Alvedor's Sirion

"Eira"

930606-000221

e. NordUCH Alvedor's Aragorn

u. SUCH Alvedor's Tarantella

HD/AD ua

Ägare Anne Runström

 


 









Min söta lilla Stork! Eira, en engelsk mastiff, som jag köpte med min dåvarande sambo. Fast det har gått flera år så saknar jag henne ofta. Trots sin storlek på 80 kg var hon en ganska liten hund som behövde mycket kärlek. Hos sina första ägare fick hon bo mestadels ute och fick en hel del stryk. Trots detta utvecklades hon till en snäll och godmodig hund. Vi la ner mycket tid på att få henne att förstå att livet kunde vara roligt och att alla människor inte skulle slå henne. Med Eira körde vi lite lydnad och mycket utställning. Eira fick skelettcancer och blev bara sju år.

Storks dreggel satt kvar flera år i lägenheten på de mest konstiga ställen… Kommer nog någon gång att ha en mastiff igen, så mysiga hundar får man leta efter!


Rodarbal Lillans Pärta

"Fanny"
 

930124-070612

e. N & SJCH
Stifinnerens Bandy

u. Rodarbal Pyrets Lillan

HD/AD ua
GK Karaktärsprov
Godkänd LKL Spår,
2:a pris lydnadsklass III


Ägare Anne Runström

 




Finns det något snällare och mildare än en labrador? Min första egna hund är labradoren Fanny (Bullen). Bullen har jaktlinjer bakom sig och har alltid varit pigg och lätt att jobba med. Jag är mycket tacksam att just hon blev min första hund och hon kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Bullen och jag testade på det mesta, så mycket som den stackaren har fått utså… Vi har kört lydnad, spår, agility och jakt. Har Bullen att tacka för mycket!

Bullen bestämde sig för att flytta hemifrån för ungefär sex år sedan. Livet med två galna belgare blev för hetsigt och hon flyttade hem till Annes föräldrar i Olskroken.

Bullen fick somna in sommaren -07, nästan 14,5 år gammal.


Mahagonny's Oidipus

"Gaston"

 

 

960418-2007

e. SBCH SLCH SUCH Järvaterv's Our-Turf-K.a.

u. SBCH SUCH Mahagonny's Dancing Queen

Ägare Per Sandström

 

HD ua
MH godkänd skott, KORAD 237p 
3:e pris lydnadsklass Elit, uppfl högre klass spår
1:a pris bruksklass utställning
Brons med laget PippiVall Agility-SM  




Alltid med fötterna på jorden, den ständigt sansade, han som sällan gjorde något han inte själv tyckte var en bra ide.

Min förra sambo Per hade en helt underbar terv, Gaston. Det blev så att jag övertog Gastons lydnadsträning och körde upp honom från tvåan till elitklass. Vi tävlade också agility och fick våra största framgångar med agilitylaget PippiVall. Med PippiVall var vi med i SM två gånger och blev också årets agility lag 2000.

Gaston fick vid bara tre års ålder diabetes. Detta innebar en hel del jobb, Gaston var tvungen att äta på bestämda tider och skulle ha insulin två gånger om dagen. Han hade ganska ofta problem med lågt socker så det gällde att vara beredd med druvsocker. Trots sin sjukdom så gav han allt på tävlingsplan!

Gaston bodde de sista åren hos Pers föräldrar i Arvika och somnade in sommaren -07.


Lövfällan's Ilona

960505-080605

 

e. Nuch Ridgehunter's Castor Farao

u. Such Lövfällan's Electra

 

Hd/ED ua

 

Ägare Helene Hjelm

 

 

 

 

 

Ilona, Mulen, Mulflickan, Brun, Puppy-dum… kärt barn har många namn och det stämde verkligen på Ilona eller Mulen som hon faktiskt oftast kallades.
Redan som liten visade hon att hon körde sitt eget race; fem veckor gammal rymde hon från valphagen vilket ingen valp någonsin tidigare lyckats med och på den vägen var det. Hela livet tog hon minsta chans att kunna smita, ett öppet fönster, en dörr på glänt, en koppelhake som gick upp – frestelser för svåra att stå emot. Hon försvann aldrig egentligen utan drog några repor i ren livsglädje för att sedan snällt komma tillbaka.

Jag får nog annars säga att Ilona var en typisk ridgeback; egensinnig, lekfull, envis, vacker och otroligt charmig. Hon gjorde till stor del som hon ville, skulle vi träna var det på hennes villkor, annars fick det vara. Lydnad och agility var pest och pina, presenterade man en agilitybana för henne hoppade hon några hinder och lade sig sedan och spelade död… Nosarbete av olika slag var dock en annan sak, hon tyckte mycket om att spåra och leta efter prylar - vilket hon även gjorde inne, hon var en sakletare av stora mått som hittade alla möjliga saker som det inte var meningen att hon skulle hitta. Undanstuvade tennisbollar på en 1,70 m hög byrå tex, bara att klättra!

Ilona var en mycket kelig hund, sov under täcket och satt gärna i knät och gosade med vänner. Folk som hon inte kände var däremot inte värda att öda tid på.
Hon var nog den frusnaste hund jag träffat; täcke var ett krav hela vintern, helst hade hon haft det året om. Sista sommaren spenderade hon i sitt Back on Track-täcke, hon kunde ligga och jäsa ute i solen med täcket på.

De första åren hade vi dock en del problem och jag slet mitt hår för att få ordning på min bångstyriga hund. Ilona jagade om hon var lös, det krävdes mycket träning för att kunna ha henne okopplad och jag fick aldrig den lydnaden på henne så att hon kunde följa med när jag red.
Vad som var värre var att hon hade sociala rädslor, både för folk och andra hundar. När hon väl lärt känna någon, vare sig det var en människa eller hund, så var det inga problem men när vi mötte okända kunde hennes rädsla visa sig genom helt rabiata utfall.
Det var en lång väg att hitta rätt sätt att handskas med Ilona och få en fungerande hund i alla lägen. Med en ridgeback tar du inte ledarskapet, du förtjänar det.
Samtidigt har jag lärt mig enormt mycket om hundmentalitet och hundträning på vägen.
Så småningom blev Ilona lättare att hantera men helt avslappnad i närheten av främmande blev hon aldrig.

 

Sommaren 2007 blev Ilona halt. Det visade sig vara en inflammation i bogleden som så småningom blev kronisk. I september -07 bröt hon ena baktassen vilket förvärrade bogskadan. Frakturen läkte fint men bogleden ställde fortfarande till problem. Trots medicinering och sjukgymnastik gick det inte att få Ilona frisk. Den 5:e juni 2008 fick hon somna in, 12 år gammal men fortfarande pigg och fräsch förutom boginflammationen.
Min fina Mulflicka, du fattas mig!


Raskva

Sista bilden, 15 år och 9 månader gammal!

921107 - 080814

 

e. Nuch Icetop's Eldir


u. Such Bessa


Hd u.a.

Ägare Helene Hjelm

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Lyckan var stor när jag i januari –93 åkte från Ellebäckstorp med Raskva i famnen. Min första egna hund!
Och hon visade sig vara en fantastisk liten hund. Kanske inte för andra eller på pappret där vi inte uträttade mer än ett skrattretande dåligt resultat i lydnadsklass 1 men för mig.
Raskva hängde med i vått och torrt och ställde upp på allt som matte bad om. Vi testade lydnad, spår, viltspår, sök och framför allt agility och dessutom var hon en pålitlig hund i stallet där hon funkade med både folk och fä.
Hade jag bara haft Raskva skulle jag ha trott att det var busenkelt att ha hund för hon fostrade sig praktiskt taget själv.
Raskva och Fanny växte upp tillsammans och var bästa vänner hela livet. Trots att de inte umgicks så mycket de sista åren var Fanny den enda hund Raskva verkligen gillade och som hon gärna delade sovplats med.
Hon var ett matvrak utan dess like och jag misstänkte ofta att hon hade ersatt sin tämligen tandlösa mun med en vacuumsug.
Varför tugga maten när man kan svälja den hel? Hon gjorde vad som helst för en godis och kunde bryta sig in på de flesta ställen bara det fanns mat som belöning.
För att vara isländsk fårhund var hon ganska vek och inte så egensinnig och det enda problemet vi hade var att hon hade svårt att vara ensam. Det, och skällandet. För Raskva skällde på islandshundars vis både mycket och gärna. Till de som undrde om hon aldrig tröttnade så var svaret enkelt: Nej, hon skulle kunna hålla på hur länge som helst.
Till och med när hon var som allra sjukast gafflade hon, efter fem dygn på Blå Stjärnan orkade de inte med henne längre utan de skickade hem henne igen. Hes, men fortfarande skällande.

9 år gammal blev Raskva svårt sjuk. Det visade sig att hon hade Addisons sjukdom vilket innebär att binjurebarken slutar fungera och hunden kan bl.a. inte producera något cortisol.
Addison är en kronisk sjukdom vilket gjorde att Raskva behövde medicineras livet ut. Hon påverkades inte nämnvärt i vardagen men kunde snabbt bli mycket dålig om hon fick feber, en infektion eller påverkades av annan fysiologisk stress.
Ett jättetack till våra veterinärer Marianne Krönlein och Annika Jarnevi på Göteborgs Djurklinik som har varit fantastiska!

I samma veva som Raskva blev sjuk så skadade hon knät (Ilona satte sig på henne) och sedan dess blev hon sjukpensionär. Hon skadade senare även det andra knät i en olycka men med hjälp av Annika Falkenberg blev hon så gott som återställd.


Raskva visade sig vara en riktig överlevare med en obändig livsvilja. Trots sin komplicerade sjukdom där vi flera gånger trodde att slutet var nära segade hon sig vidare.
De sista åren var hon lite stelbent, svansen var inte längre ringlad och hon var ärligt talat ganska senil men hon hängde glatt med ändå. De som såg henne kunde knappast ana hur gammal hon var.
Sommaren –08 började dock åldern ta ut sin rätt. Raskva var fortfarande ganska pigg men hade inte längre glimten i ögat. Hon fick somna bara två månader efter Ilona, nästan 16 år gammal.
Det är få förunnat att få ha sin hund så länge. Tack älskade Luddskalle för åren vi fick tillsammans och alla fina minnen!


 

Mahagonny's Wild Thing

"Wille"

000318 - 100219

 

e. NUCH
Xentrics Kenzo Of Eager


u. Jolie Poupee De Condivicnum

Hd/ED u.a.

Lyd kl III, uppfl. Lägre klass bruks

 

Ägare Anne Runström

 

 

 

 

 

 

 

Väntar på text från Anne.

Wille fick cancer i munhålan våren 2009. Han opererades med gott resultat men tyvärr kom cancern tillbaka och den här gången gick det inte att operera.