Skärmflyg i Åre - underbart! (Och jo, det är jag!)

Helene -	Anne Helene Hjelm
Smeknamn:	Hu
Född:	730914
Uppvuxen i:	Göteborg
Ras:	Västsvensk kustblandning
Hälsa:	Långtidssjukskriven, närsynt
Meriter:
Gillar:	Choklad
Ogillar:	Att köra bil med Anne
Rädd för:	Att prata i telefon med främmande
Helene är oftast:	Negativ

Ett par av mina högsta önskningar som liten var en egen häst och en hund men av olika skäl blev det inte så. En av anledningarna upptäckte jag långt senare var att min mamma var väldigt hundrädd, något hon lyckats dölja väl. Hur hon lyckats få en djur- och hundtokig unge är ett mysterium men hon förtjänar en eloge för att hon inte överförde sin hundrädsla till sina barn.
 
Familjen utökades istället med diverse fåglar, marsvin och en högt älskad kanin.  
När jag flyttat hemifrån fylldes menageriet på med en råtta och en katt, Sippan. Jag har också bott med boaormar (fascinerande djur som jag hade kunnat tänka mig att skaffa själv), möss (ormmat) och en fågelspindel.
 
När jag var 19 år så fanns plötsligt möjligheten och i januari-93 gick en av drömmarna i uppfyllelse: jag blev hundägare. Raskva var allt jag nånsin drömt om och mitt hundintresse växte. Ganska snart föddes tanken på en hund till och i juli -96 utökades vår flock med Ilona.
Sedan dess har jag lärt mig mycket om hundar och det roligaste är att det bara finns mer att lära. Jag har blivit väldigt intresserad av hundars mentalitet och hur framför allt aveln men även miljön påverkar individen.
 
Under åren har jag sysslat med lite av varje inom hunderiet även om det inte har blivit så mycket tävlat. En av de största upplevelserna var när jag ställde Annes mastiff Eira och hon blev BIR på "Stora Stockholm" (-96). Att få springa in i stora ringen med denna hund som varit med om så mycket var en enorm seger för oss - inte för utställningen i sig utan för att vi lyckats att få Eira till en trygg och glad hund med tillit till människor.
En annan kick var när jag fick överta Gastons agilityträning efter att Anne hade tävlat SM med honom. Det var en enorm förmån att få låna en "färdig" hund som hade ett underbart temperament och träningsvilja och som lärde mig vad agility egentligen handllar om - fart och ett otroligt samspel med hunden!
Jag och Anne har haft ett flertal kurser på Brukshundsklubben, framför allt valp- och agilitykurser. De senaste åren har kurserna dock legat på is pga min hälsa.
Under 2008 insåg jag att varken Raskva eller Ilona skulle finnas hos mig länge till. Tanken på en valp tog ny fart och i maj -08 kom Leia. En mycket lyckad kompromiss mellan en inte så krävande hund som skulle funka bra med Gammeltanterna samtidigt som hon skulle kunna ställa upp på den träning som jag var sugen på.
Tyvärr fick Leia inte så lång tid tillsammans med Gammeltanterna, Ilona gick bort i juni -08 och Raskva somnade in två månader senare.
Planerna för Leia är viltspår och agility men framför allt att hon skall vara med mig i vardagen med allt vad det innebär. 
 
Hästintresset har hållt i sig genom åren även om det har funnits några hästfria år pga skador. Någon egen häst har det aldrig blivit men jag rider flera gånger i veckan på Stora Holm - för övrigt det stall där jag först hyrde häst och dessutom lärde känna Anne.
Att vi skulle bli bästa kompisar var nog ganska osannolikt för de som kände oss på den tiden; Anne var en hårdrockande festprisse och jag en mesig plugghäst. Men med tiden har vi blivit mer lika och umgås numera nästan varje dag. (Det är för övrigt mer eller mindre oundvikligt eftersom jag är dagmatte till Annes toktervar.)

Förutom hästar och hundar så är jag väldigt intresserad av att läsa - vad som helst när som helst. Något som också märks här hemma eftersom bokhyllorna bara blir fler och fler men ändå alltid verkar svämma över.
Jag skulle gärna skaffa ett akvarium men tiden och orken tycks inte räcka till utan det har stannat på planeringsstadiet.
Ett annat intresse som jag definitivt vill ägna mer tid åt så småningom är fallskärmshoppning och skärmflyg. Jag har prövat båda delarna och det var ofattbart härligt att sväva högt i det blå.

Efter att ha jobbat med lite olika saker från lägerledare på 4H-gård till genetikforskning så har jag numera sjukbidrag pga återkommande depressioner. Det innebär att jag har tid men inte alltid så mycket ork för hundarna och naturligtvis hade jag hellre sett att jag kunnat jobba men det är bara att acceptera livet som det är.
Hundarna har varit en enorm hjälp för att hålla mig på fötter och även om jag vet att det finns folk som tycker att "kan man ha hund så kan man också jobba" så är det inte riktigt så lätt. Planerna är dock en återgång om inte till ett riktigt arbete så i alla fall till någon form av sysselsättning.